Min förlossnings berättelse våran lilla Hilda💗

Tänkte skriva om vad som hände dagen innan och natten då våran lilla Hildiz föddes den 5/5 2020💗

 

Den 4/5 måndagen började jag på morgonen känna att nått inte riktigt stämde, för redan på helgen började känna molvärkar men tänkte att så kan det kännas ändå ett tag innan man det är dags för och föda. 

 

Men på måndagen 4 maj i alla fall så duschade jag som vanligt och hade klätt på mig och allt det, Kjell var även ledig den veckan i fall hon skulle komma vilket det visade sig att hon gjorde men men. I vilket fall som helst så började jag känna att det började sippra vatten därnere men trodde först att jag hade pissat på mig men märkte att det även var lite rosa på pappret sorry för känslig info. Sen kom det bara mer och mer vatten inte stora mängder utan små så fort jag var på toaletten.

 

Sa då detta till Kjell att jag tror mitt vatten har gått. Och skrev sedan till syrran hur det var för henne och hon skrev att för henne var det likadant och det behöver inte komma som en flod med vatten utan mer sippra ut. Så jag så det till Kjell och vi bestämde och ringa till förlossningen. Men det blev lite krångel när jag skulle ringa och det var typ fullt upp på förlossningen och det kändes som de inte riktigt trodde mig att mitt vatten hade gått, men till slut så sa hon att jag skulle komma in till BB sthlm.

 

Jag och Kjell förstod att nu var det dags och att hon förmodligen skulle komma så vi packade ner det sista i våra väskor i lite halvpanik, men som tur var så hade jag ju förberett med så pass mycket innan.

 

Men vi åkte iväg och Kjell körde ju självfallet fel vi var nästan på väg till Norrtälje och vi skulle till Danderyd in till förlossningen men jag var förvånansvärt lugn även fast jag var typ helt genom blöt i byxorna . Men till slut så kom vi fram till BB sthlm och vi tog inte med oss några grejer få vi visste inte vad som skulle hända. 

 

Men vi gick till dörren och bad dem och öppna och förklarade att mitt vatten hade gått men p.g.r av att det är Corona tider så var det så att vi inte visste om Kjell skulle kunna hänga med eller inte. Men han fick följa med in till själva mottagningen vi skulle till men han fick vänta utanför tills man kunde konstatera att mitt vatten hade gått. Så jag gick in där och fick vänta länge innan de kunde undersöka mig och till slut så fick jag ett rum där de kunde undersöka mig och det var en snäll barnmorska som såg direkt att mitt vatten hade gått och hon bad mig lägga mig på sängen och kopplade upp ett EKG på bebisen och mina värkar. Hon frågade om hon ville att Kjell skulle komma in och det ville jag så klart, så Han kom in och mitt vatten bara

 rann och fick byta binda flera gånger, allt var så overkligt och konstigt minns jag. 

 

Och både jag och Kjell förstod att det var dags och vi var i chock så klart och barnmorskan vi hade sa att ni kommer inte få föda barn den 13 maj då hon är planerad för hon kommer troligtvis i dag💗

 

Men hon kom inte på måndagen utan vi fick vänta länge innan vi fick ett rum där vi kunde ställa våra grejer och vi fick gå ut t.o.m vänta i bilen det var typ kaos på förlossningen och vi fick till och med höra i det rummet vi var som låg vägg i vägg en födande kvinna. Kanske inte var det roligaste då man själv var skärrad och i chock och hade värkar och är rädd och föda vaginalt men det gick bra för dem och oss ändå. Men till slut fick vi ett rum i alla fall och Kjell kunde hämta våra grejer och vi hade fått olika bud när jag skulle få mitt planerande eller ja akuta snitt då mitt förlossnings arbete redan hade börjat, fick två smärtlindrande sprutor som skulle stoppa mitt värkingsarbete.

 

När vi väl var inne i rummet i alla fall så tog en stund till och en lång väntan tills vi äntligen kunde få veta när var dags och byta om till operations kläder. Klockan hade redan blivit nått och var efter kl. 00.00. Vi båda var förväntansfulla men i chock och hungriga och trötta, plus groggy efter en sån pass lång väntan.

 

När vi hade bytt om och väntat ett tag till så kom det in två barnmorskor som rullade upp mig och Kjell till där vi skulle vara, jag minns bara att jag var så trött och groggy så jag inte riktigt fattade vad som hände plus knappt ätit något. 

 

Men vi kom in till operations rummet där alla presenterade sig men allt var så stressigt och det kändes så konstigt och vara där och man var skärrad. Allt gick så fort vad jag minns och kom ihåg att jag mådde så illa och var helt borta efter all morfin. Kom knappt ihåg vad som hände och kände inte av nånting när de opererade mig, utan låg och stirrade på en lampa och Kjell pratade lugnt med mig brevid. Och till slut var hon ute och jag fattade ingenting. Såg bara en bebis som kom men fattade inte att hon var våran bebis. Hon kom ut tisdagen den 5 maj kl. 01:12 och vägde 3285 gram💗

 

Minns bara att jag frågade om det var en tjej och det var det. Kjell fick följa med och byta blöja och ta hand om henne efteråt. Jag hamnade på uppvaket och skakade länge efter morgonen i minst 2 timmar, kände ju inte mina ben heller var ju helt bortdomnad där.

 

Men till slut efter ett tag så kom jag ner till vårat rum där Kjell var med lilla bebisen och han var ju i chock och orolig så klart för mig. Han fick ju mata henne och ta hand om henne då jag inte kunde. Det tog ett tag innan vi båda förstod att vi hade en bebis och jag minns att det kom.i sköterskor hela tiden och gav medicin till mig och frågade hur jag och vi mådde, kollade bebisen o.s.v. Jag låg kvar i ca 3 dagar då jag hade ont efter snittet och inte hade sovit så mycket. Under hela vistelsen så var allt så intensivt det kom så mycket folk hela tiden med massa information. Plus dagarna efter så blev det mycket och var svårt och landa i allt men nu så sakta men säkert så börjar saker falla på plats och komma in mer i rutiner igen med en bebis så klart💗

 

Men nu är hon 13 dagar och en lugn, sprallig och frisk liten tjej och vi älskar henne och lär känna henne än och allt är så nytt än och mycket kvar och lära oss och förstå och mer blir det💗

 

Vi älskar dig Hilda Helga Wiking💗